Bloggtorkan är ett faktum, som om det inte var nog med att motivationen tryter så var det länge sen jag kände mig så fullkomligt värdelös som jag gjort i helgen. Att prestationsångesten alltid ska komma smygandes o att jag så lätt knäcks när jag inte lyckas leva upp till mina egna förväntningar Denna inställning till saker är såklart tvådelad, för vem vill inte alltid göra sitt bästa? Men är inte gränsen nådd o långt bakom mig när man lägger ner så mycket energi på att inte göra misstag att det faktiska livet utanför jobbet blir lidandes? Jag längtar verkligen till nästa helg! Då får jag åka på minisemester hem till mamma i underbara dalskogen! Lilla familjen bestående av sambo o hund följer såklart också med!