Börjar i kaos med en massa skrik, men lite käk o en baj så leker livet igen.

Det är stökigt att åka iväg samtidigt som det verkligen behövs eftersom jag känner mig rätt isolerad emellanåt.

Om två veckor slutar R i hunnebo och börjar jobba i stan istället. Känns bra, även om det innebär att han kommer jobba mycket kvällar. Han kommer iaf vara hemma mer på nätterna, rättare sagt.. Alla nätter :)